Min nya vän Antonio - hamnchef
Just nu sitter jag på Hotel Trias i Palamos, Spanien, och pustar ut. Det regnar och blåser bra, det är 10 grader varmt…
Jag har ensam kört de 285 milen genom Danmark, Tyskland och Frankrike för att nå denna ort, jag lämnade knappt bilen på de 36 timmar det tog mig att köra hit (inkl. pauser). Varför? Självklart är det segling som är orsaken, 350 optimister skall tävla här i den kommande helgen och jag hjälper några av seglarna. Nåväl, allt gick bra på resan, förutom att jag blev av med ett VISA kort (spärrat nu).
Men nu till det otroliga. Efter denna långa resa var det dax att lasta av optimister och sjösätta ribben. Allt gick fint, backar ned för rampen, går ur bilen och låter motorn vara på, sjösätter i pausen mellan en rad av optimister som kommer in för lunch. Allt flyter på perfekt som vanligt – ända tills jag skall köra upp bilen och släpet. Alla dörrar och luckor är låsta!
Där står jag på slipen, med en bil som brummar och med ett kopplat släp halvvägs i vattnet. Ingen kommer förbi, bilen står stadigt och kommer ingenstans! Hur många alternativa lösningar tror ni rusar runt i mitt huvud? Det finns en oskriven lag bland seglare – slipen skall endast användas under kortast möjliga tid….hur många förslag till lösningar tror ni presenterades? Till saken hör att bilen, en Audi Q7 Quattro, är lånad. Hade bilen varit min hade jag kastat in en sten och kört hem med en plastsäck över rutan, men det gör man inte med en lånad bil, speciellt inte en Audi Q7!
Jag förklarar sitiuationen för klubbens vakt som hänvisar mig till klubbens kontor. Här möter jag en helt underbar hjälpsamhet. Klubbens direktör, Antonio Sánches Blanco, engagerar hamnchefen som ringer runt och får beskriva den otroliga historien många gånger, på Audi säger man att det händer då och då, men har inget annat förslag att jag skall krossa rutan och åka de 4 milen till deras verksad så sätter de in en ny ruta. Förslagen till lösningar är väl ungefär de som jag själv funderat på, möjligtvis lite brutalare, bland annat en variant där man skulle rekvirera en gaffeltruck, kortsiktig lösning men det löste inte frågan på längre sikt för mig.
Klubbens gaffeltruck
Efter ett tag ringer telefonen, det fanns en kille som nu kunde lösa detta! Jag föreställde mig en effektiv germansk typ i verkmästarrock med en låda med elektroniska magiska prylar. Jag frågade hur skulle han fixa detta?
- Ställ inga frågor, blev svaret! Tio minuter senare kommer en svartmuskig kille i en sliten bärgningsbil, helt uppenbart kvalificerade han sig inte till en position som mekaniker hos Audi. -No photo! väste han då jag käckt halade upp min iPhone. Det tog honom tre minuter att öppna bilen, nu vet också jag hur man öppnar en Audi Q7!
Min vän hamnchefen, Antonio, tog mig under armen och bjöd mig på tvårätters lunch (musslor och Arròs Negre, bläckfisk med ris som färgats svart av bläcket) med en utsökt Rioja därtill, han sa; – Det kan inte vara lätt att köra så många mil från den kalla nord och få en sådan trist start, dessutom är vädret kasst här!
Vi hade en tvåtimmars härlig lunch och pratade om allt och inget!
Muchas gracias a mi nuevo amigo Antonio!
Imorgon hoppas jag att allt går lite bättre…
